Barnen är hemma men baksuget finns kvar. Eftersom vår Tuva fyller 10 år snart har givetvis en del av min "bakenergi" gått åt till att baka godsaker som bullar och kakor. Bullarna gjorde jag nu efter Leilas recept och de blev riktigt riktigt bra. Det fanns dock en nackdel enligt min man. Alldeles för STORA!
stora kanel och kardemummabullar!
Annars brinner jag mycket för surdegsbröd för tillfället. Det väcker något hos mig att tillaga goda saker ifrån grunden. För 10 dagar sedan startade jag mitt surdegsbak med att starta upp en russinjäst som skulle stå i 4-5 dagar (russin och vatten ligger i en bunke med plast och sedan rör man om i röran en gång per dag). Russinen silades sedan bort och vattnet användes sedan som start tillsammans med mjöl i min surdeg som även den skulle stå i fyra dagar (och "matas" varje dag med 60 gram mjöl och 60 gram vatten).
Häpp! 8 dagar från start så var min surdeg klar!
Jag valde sedan att baka en Pain Blanc av min surdeg vilket innebar att jag sedan skulle göra ytterligare en fördeg(!), en s.k levain av min surdeg och en del av mjölet från mitt kommande bak som stod i kyl över natten.
Så idag! Då var det dags att få smaka på den "skörd jag så länge sått" (att själva bakandet tog hela eftermiddagen med 4 timmars jästid behöver vi kanske inte gå in på). Resultatet blev kanon och barnens kommentarer var underbara. De har efter 10 och 12 år insett att deras mamma är VÄRLDENS BÄSTA BAGARE!
Det övergår mitt förstånd hur du kan ha tålamod med surdeg. Men resultatet blir säkert jättebra. Jag litar på Wilma occh Tuvas omdöme. Ser fram emot att smaka bullarna i morgon. De ser jättegoda ut.
SvaraRadera