One direction

Min äldsta dotter är ett stort fan av pojkbandet One Direction! Det mesta i hennes, och på så sätt även familjens, liv handlar om dessa skön-sjungande pojkar. De är i dagarna aktuella för att de snart släpper sin nya skiva men också för att de ska delta i programmet x-factor. Självklart ville jag att Wilma skulle få se sina idoler så jag satt snällt redo vid datorn då biljetterna till tv-showen släpptes. Det tog dock inte många minuter innan biljetterna var slut så någon Stockholmsresa den 2 november blev det aldrig av. Däremot ger wilma inte upp sitt hopp om att få se idolerna. Hon deltar i tävlingar här och där för att få chansen till att vinna biljetter till både x-factor men hon drömmer även om biljetter till deras stora konsert i Madison square garden i New York. Själv skulle jag gärna följa med på en sån resa så självklart ställde jag upp som medhjälpare då Wilma och hennes kompis i helgen skulle göra och fota sitt tävlingsbidrag. De valde att baka cupcakes och uppdraget var att i fotot visa sin kärlek till One Direction och samtidigt ha med något svenskt och x-factors logga i bilden. Nedan ser ni resultatet...

Sigrid!

Vi har fått en ny familjemedlem som förtjänar ett alldeles eget inlägg! Den 3 september födde min svägerska en liten Sigrid. Liksom varje gång man möter ett nyfött barn uppstår något alldeles extra. Tiden står liksom still och man får en sån ro att man bara kan sitta och vagga, titta och njuta av hela sin själ!

Det nyfödda barnet som kommer så oförstörda av den värld och omgivning de ska formas i. Alla barn i världen har inte den tur lilla Sigrid har med en mamma, pappa, syster och ett stort nätverk som tar emot henne med en öppen, trygg och varm famn. 
Vissa dagar då jag känner att jag inte hunnit med allt jag velat på jobbet är det oftast just de "behövande" barnen jag kan känna en tröst i. Jag har i alla fall kunnat ge dem omtanke, värme och kärlek i mitt möte med dem under dagen på förskolan.

Hur som helst har jag självklart virkat något i väntan på Sigrid. En kärleksfull och vänskaplig giraff som jag självklart döper till giraffen Sigrid efter vår nya familjemedlem.

 Välkommen Sigrid!

Det skenande tåget

Tiden går och mitt liv är verkligen i FULL fart!! Ibland är det positivt att tiden går undan och att man har att göra, men inte alltid.... Jobbet tar lite väl stor plats i mitt liv just nu och det gör att tiden för familj, virkning, bloggande och annat man egentligen önskar göra får stå tillbaka. 

På min arbetsplats har vi alla arbetat under mycket hög arbetsbelastning sedan terminsstart vilket nu börjar ta ut sin rätt hos oss alla. Jag har för första gången upplevt vad jag tror är riktiga stress-symtom som innebär att jag är fruktansvärt trött, vaknar mitt i natten och inte kan somna om, synrubbningar o.s.v.

Från och med den här helgen är det dags att stoppa upp det skenande tåget. Jag kan inte göra mycket åt arbetssituationen, men jag kan göra massor åt min inställning till vad jag hinner med och inte. Jag måste också lära mig att vara good-enough! Jag behöver inte göra allt perfekt och vara så himla korrekt i allt. Men det är lättare sagt än gjort....

Hur som helst är det min familj och fritid som måste vinna mig åter och då är det viktigast att jag faktiskt tar mig tid att göra det jag mår bra av; därav är jag åter på bloggen.

 Nu ska jag gå upp och lägga mig på dotterns säng och bara vara social!

 Må så gott!!

Tuva 11 år!

Vi har i helgerna två firat födelsedagar i familjen. Först ut att fylla år var vår Tuva som nu blir 11 år. Det hör en mammas uppgift till att oj:a sig över hur stora ens barn blir så jag får väl göra det jag med.... Vår lilla lilla tjej som nu är lika lång som mig!!

De blir stora mina tjejer och jag måste säga att jag tar till vara på varje minut jag har med dem hemma. 

La dolce vita

Trots att sommaren inte är slut känns det ändå som om en liten summering av semestertiden är på sin plats. Snart börjar skolan för barnen och jag är sedan i dag igång med jobb igen. Jag är glad och tacksam för att jag har ett inspirerande och roligt jobb att återgå till och jag är oerhört glad för att vi i famljen verkligen har fått njuta av varandra och våra nära och kära i sommar. Tack för det!

Årets semesterhöjdpunkt var nog hur som helst vår resa som i år gick till södra Italien. Vi flög till Neapel där hela semestern började. Där hade vi bokat ett fint boende på ett agriturism-hotel som hade den mest fantastiska utsikten över vesuvius. Ett besök i Pompeij var självklar och oerhört imponerande.

Utsikt från Villa Palmentiello

Efter två dagar i Neapel påbörjade vi vår resa söderut i Italien och självklart åkte vi längs kusten för att få se den bedårande amalfikusten. Vi stannade i Positano och Ravello, två måsten för dig som besöker amalfikusten, för att så småningom hamna i en stad som heter Paestum.

Amalfikusten

Positano

 Paestum är en antik stad från 600 f. Kr som grundades av grekerna och där finns idag ruiner av några mäktiga tempel från denna tid som vi besökte. Det är en rätt häftig känsla att gå bland dessa tempel och veta att de stått där så länge och är så välbevarade!!

Utsikt från Ravello

Nästa stopp efter våra dagar i Paestum blev den sydligaste regionen på italiens fastland nämligen Kalabrien och den populära orten Tropea. Tropea är så vackert och har en jättefin stadskärna som är så mycket italien. Hit åker jag gärna tillbaka. På väg till Tropea får jag inte glömma att nämna den lilla byn Castellabate som ligger i regionen Campanien. En såå fin bergsby som jag absolut inte fick nog av den lilla stund vi vistades där.I Tropea blev det mycket sol, bad och god mat.

Castellabate

Tropea

Då en vecka återstod av vår tid for vi med båtfärja över till Sicilien för att avsluta vår semester där. Vi hade i förväg bokat två lägenheter i ett hus beläget i bergen i en by som hette collesano strax utanför Cefalú. Här bodde vi på en italiensk gård med egen pool och utsikt som heter duga. Havet på ena sidan terassen och sedan bergen som reste sig högt på andra. på Sicilien besökte vi såklart vulkanen Etna och det var ett fantastiskt minne att ta med hem.

Att resa är bara så fantastiskt. Trots att solbrännan försvinner och vardagen snabbt kommer på då man återvänder hem är man fylld av minnen från alla de olika platser man besökt och jag vet att vi i vår familj alltid kommer minnas vår härliga Italiensemester 2012. Det kan ingen ta ifrån en och jag är så glad att vi får hålla oss friska och krya för det är faktiskt det som är viktigast av allt!

la dolce vita

Den blomstertid nu kommer!

Det är något alldeles speciellt på skolavslutningsdagen! Som vuxen återupplever jag den glädje och frihet jag själv kände vid skolavslutningen, men nu genom mina barn. Idag gick mina flickor ur 4:e respektive 6:e klass. Tiden går så enormt fort och idag då jag stod på skolgården och såg förskoleklassbarnen, som är sex år, ge en ros till de stora trettonåringarna flög en rad med skolavslutningar genom mitt huvud. Det var verkligen inte länge sedan Wilma började skolan och jag tyckte hon var stor som började på stora Skattkärrsskolan. Nu är hon och hennes kamrater på väg mot en massa nya spännande äventyr i högstadiet och jag är nyfiken och spänd inför de kommande tre åren med ett högstadiebarn i huset. 

Tuva fortsätter i sin musikklass på Norrstrandsskolan och pappa i familjen berättade att sången liksom alltid var otroligt vacker i domkyrkan på deras skolavslutning! Att Tuva har några år till högstadietiden gör mig absolut ingenting. De där krumelurpillren som Pippi Långstrump förespråkar skulle jag vilja ha ibland...

Årskurs 6 tågar in med pompa och ståt!

Som traditionen är ger 6-åringarna en ros till 6:e-klassarna

Trasig dammsugare & hysterisk mamma!

Tiden går mot sommarlov och sista veckan är som varje år fylld av massor att göra. I helgen kulminerade allt i en dag som var mindre kul.

Vet inte om det är en förkylning som ligger latent i min kropp eller om det bara var gårdagens omständigheter som fick mig att totalt tappa fattningen vad det gäller mitt humör. Jag har sedan en längre tid lovat mina flickor att byta säng med varandra då de båda ledsnat lite på sina rumsmöblemang. Eftersom vi är i full färd med att måla om vårt hus (utvändigt) har de flesta helger den senaste månaden gått åt till det, men när nu denna regniga lördag infann sig hade jag längre inte måleriarbetet som ursäkt till att avstå det arbete jag lovat tjejerna att utföra.

Som de 10 och 13 åringar de är hade de nog inte insett vilket mastodontjobb som skulle krävas för detta sängskifte. Att mamma sedan egentligen inte hade någon lust gjorde väl inte saken bättre. Mannen i huset höll sig långt undan och tog inte mina skällningar och grymtningar på övervåningen som ett rop på hjälp (vi pratar nog inte samma språk). Hur som helst nådde allt sin kulmen när vår kära dammsugare inköpt för exakt två år sedan (för DYRA pengar) helt plötsligt bestämde sig för att sluta sitt medhjälpande liv! 

Efter lite lunch tillagad av min käre man (han känner mig väl och tänkte väl att sista livlinan var att få i mig lite mat) kändes allt lite bättre och vi kunde tillslut färdigställa våra barns rum tillsammans. Lördagskvällen tillbringades sedan i soffan och våra barn fick en stor förlåtande kram innan de gick till sängs! 

13 år, men ändå är "Nanne" så viktig...

... liksom idolerna one direction.

                                                                                                                     

Fin krok till fin väska

På Tuvas säng sitter mina virkade kor